Siegfried Lenz har lämnat oss

Igår, den 7 oktober, nåddes vi av den ledsamma nyheten att Siegfried Lenz har lämnat oss. Siegfried Lenz blev åttioåtta år. Han debuterade redan 1951 och var otvetydigt en av den tyska efterkrigstidens stora författare vid sidan av  Heinrich Böll och Günter Grass.

VinterstrandFoto: liebeslakritze

Och med anledning av Siegfried Lenz bortgång publicerar vi idag ett inlägg som Johan skrev i samband med Siegfried Lenz födelsedag och vår utgivning av En tyst minut i mars 2010. Det är ett kort utdrag ur ett samtal med Lenz om En tyst minut, litteratur och konsten att fiska lax som då hade rubriken: ”Berätta, så förstår du bättre”.

ZEIT: Din roman En tyst minut är din första kärlekshistoria. Du har aldrig skrivit en kärleksroman tidigare. Varför?

Siegfried Lenz: Kärlek har naturligtvis förekommit i mina romaner, men en kärlekshistoria som den här har jag sparat till ålderns höst. Jag menar inte att jag tidigare saknade erfarenhet eller att erfarenheter överhuvudtaget skulle vara nödvändiga för att skriva om det. Det är en kärlekshistoria sui generis, där jag lät mig ledas av tanken att man i verklig kärlek måste försaka något, till exempel oberoende, suveränitet. I En tyst minut förälskar sig en elev i en lärarinna. Det speciella problemet består alltså i att lärarinnas auktoritet måste bli ett problem för den älskande eleven. Hur den här auktoriteten som också han såg återfann sig i hans kärleks fångenskap – att visa detta var även svårt för den skrivande. Jag föreställde mig följande: Hur är det att förälska sig så djupt i en lärarinna? Vad händer då? I skolan, i vardagen?

ZEIT: Det finns en mening i boken som man aldrig har läst hos dig tidigare. »Jag smekte av henne baddräkten och hon lät det ske, hon hjälpte mig och vi älskade med varandra där i dynen under tallarna.« Det är det mest explicita som du skriver och samtidigt är det också tämligen kyskt.

Lenz: Vad som sker i detalj, vet vi ju alla. Måste man skriva det? All litteratur har något inbjudande för läsaren. Jag appellerar till läsarens erfarenhet och bjuder in henne att jämföra sin erfarenhet med det som jag berättar i den här historien.

ZEIT: Ville du också visa att sexualitet inte behöver skildras?

Lenz: Absolut inte. Det finns så många lysande skildring av sexualitet i litteraturen – Henry Miller till exempel – så att man inte själv behöver tillägga något.

ZEIT: En tyst minut går kärleken om intet. Misslyckandet är ett återkommande tema hos dig.

Lenz: Jag kommer hela tiden tillbaka till min mormor i Masurien. Hon var en fantastisk historieberättare. Hon tog alltid med mig till kyrkan när det var bröllop. Hon stod där, den här gamla kvinnan, fastklistrad av förväntan. Och när brudparet kom, strök hon mig över huvudet, pekade på de båda och sa: »Det där kommer inte att sluta lyckligt, pojk.« En emancipatorisk insikt, som jag då inte förundrades över. Först nu när jag är 80 förundras jag. »Det där kommer inte att sluta lyckligt, pojk.« Hon menade: in the long run. Vi bär ju alla på en skatt av erfarenheter som vi kan falla tillbaka på i bestämda kritiska situationer. Den här gången var det min tur.

ZEIT: Din mormor blev lämnad av sin man. Och samma sak var det för din mor. Temat med faderlöshet, ibland till och med föräldralösa pojkar, har alltid sysselsatt dig.

Lenz: Vad ska man berätta om som författare? Det finns inga möjligheter att se bortom sig själv. Vad du än skriver, så avslöjar du något om dig själv. Man kan inte skriva om andra utan att skriva om sig själv. Och då låter man även det som tynger dig mest, skymta fram.

ZEIT: Vad är din högsta önskan?

Lenz: Då måste jag svara med en historia. Jag var hos frisören en gång. Jag väntade och tog upp en av tidningarna som låg där; en fisketidning. På flera sidor fanns en liten, skäggig man som visade upp allt större laxar. Känner du till den rättskaffens och trohjärtade triumfen hos en lycklig fiskare? Laxar som nästan var lika stora som han. Herregud, tänkte jag, en sån lax, det vore nåt. Då öppnades dörren – jag kunde inte tro mina ögon: Den man som jag precis hade sett med fyrakilos-, sexkilos-, tiokiloslaxar, stod framför mig. Jag frågade honom: Är det här du? Han svarade: Åk aldrig till Alaska! Jag sa: Varför inte till Alaska? Han sa: Där nappar laxen oavbrutet. Du kastar i – och direkt nappar det. I Yukonfloden nappar laxen oavbrutet. Åk aldrig dit. Jag sa: Jo. Jag vill bara en endast gång fånga en fyrakiloslax, sen åker jag hem direkt. Det är min högsta önskan.

Samtalet leddes av Ulrich Greiner och Henning Sußebach

Intervjun är publicerad med tillstånd från tidningen Die Zeit, där den fanns med den 5 augusti 2008, nr 20.

Läs hela den översatta intervjun i PDF-format här.

Vi håller tummarna i Frankfurt

Angelika Klüssendorf c dpda 505 pxl bred

Foto: © dapd

Knappt är bokmässan 2014 i Göteborg historia, så är det dags för bokmässan i Frankfurt. Redan på tisdag delas Tyska bokpriset ut, och på shortlist återfinns Angelika Klüssendorf. APRIL heter hennes roman som är nominerad. APRIL är fortsättningen på flickan. Och ni kan nog gissa att vi håller tummarna för Angelika.

P.s. Vi fick tyvärr inte jubla, men vi gratulerar Lutz Seiler som fick priset.

MIRA OCH IRMA – DEN ANDRA KVINNAN

SabineGruberKatalogSabine_Gruber (1)-page-001Bild: © Karl-Heinz Ströhle

MIRA OCH IRMA – DEN ANDRA KVINNAN heter vår senaste roman. Sabine Gruber heter författaren och hon betraktas som en av Österrikes viktigaste författare idag, även om hon egentligen är italienare; hon kommer nämligen ursprungligen från Sydtyrolen, den del i norra Italien där man ofta talar tyska.

MIRA OCH IRMA – DEN ANDRA KVINNAN är berättelsen om två kvinnor i två olika städer. Irma bor i Wien och Mira är hemma i Rom. Efter en njurtransplantation blir Irma besatt av att hitta donatorn som har gett henne livet tillbaka, och Mira försöker hantera och förstå sitt kärlekslösa äktenskap.

ÜBER NACHT som är romanens tyska titel anspelar på att allt kan förändras över en natt, en tanke som också spelar en central roll i Marlen Haushofers klassiker VÄGGEN som kommer lagom till bokmässan, och det finns nog fler beröringspunkter mellan dessa två författare.

BTJ:s lektör Karin Engvén har redan hunnit läsa MIRA OCH IRMA – DEN ANDRA KVINNAN, och avslutar sin recension på följande sätt: ”En intensiv, fängslande, välskriven »spegelhistoria« om två kvinnoliv.”

/Jörn

Uppdatering: På bokmässan (lördagen den 27 sept. 13:00 i monter C04:01) kommer Lotta Lundberg – just nu aktuell med sin senaste roman Timme noll som får mycket fina recensioner och snart kommer ut i Tyskland också – att samtala med Sabine Gruber och presentera MIRA OCH IRMA – DEN ANDRA KVINNAN. Det är vi mycket glada för och tackar Lotta att hon har tid att göra det.

HAUSHOFER TILL TRYCK

Nu har vi skickat iväg den. Till tryckeriet. Marlen Haushofers klassiker VÄGGEN. Och ur efterordet saxar vi den sista texten som Marlen skrev innan hon gick bort i cancer.

1920-1970-marlen-haushofer1

»Oroa dig inte

Oroa dig inte. Du har sett för mycket och för lite, som alla människor före dig. Du har gråtit för mycket, kanske också för lite, som alla människor före dig. Kanske har du älskat och hatat för mycket – men bara några få år, tjugo eller så. Och vad är väl tjugo år? Efter det var en del av dig död, precis som hos alla människor som inte kan älska eller hata längre.

Du har fått utstå mycket smärta – motvilligt – som alla människor före dig.

Din kropp var tidigt till besvär, du har aldrig älskat den. Det var besvärligt för dig, men kanske också bra, eftersom själen inte behöver en oälskad kropp. Och vad är själen? Förmodligen har du aldrig ens haft någon, utan bara förstånd, och det hade ingen tanke på känslor. Eller fanns det ibland något annat? För ett ögonblick? När du ser blåklockor och kattögon och en människas omtanke för en annan, eller vissa stenar, träd och statyer; svalorna över den stora staden Rom. Oroa dig inte.

Även om du vore tyngd av en själ, önskar den sig inget annat än en djup, drömlös sömn. Den oälskade kroppen kommer inte längre att känna någon smärta. Men kött, skelett och hud, allt kommer att förvandlas till aska och också hjärnan kommer äntligen att sluta tänka. Därför tackar vi Gud, han som inte finns. Oroa dig inte – allt är förgäves, som för alla människor före dig.

En helt vanlig historia.«

Det är Rebecca Lindskog som både har skrivit efterordet och gjort nyöversättningen av Väggen.

Expressen, Juha Valjakkala och Victoria Larsson

rooftopyoga4 Foto: © Grit Siwonia
Det här är Victoria Larsson, Thorén & Lindskogs första svenska författare.

Semestrarna börjar lida mot sitt slut, men nyhetstorkan håller i sig. Kvällsposten och Expressen publicerar en extrabilaga om Juha Valjakkala och Åmselemorden. På ett uppslag med rubriken ”Trippelmördaren Juha blir flickidol” ondgör man sig på kvällstidningsmaner över alla unga beundrarinnor och tidningen Frida som ”tog fasta på det intresse som uppstått för Juha Valjakkala”, och det hela illustreras med en ung Victoria Larsson som ligger på golvet omgiven av tidningsuppslag om morden och rättegången.

I höst kommer vi att ge ut Victoria Larssons debutroman. Det är berättelsen om Veronica, en utsatt tonårstjej på norrländska landsbygden som lider under acne vulgaris och sluter en pakt med djävulen för att komma ifrån den. För en ung tjej är bara värd något om hon är snygg.  Men det är också en berättelse om oheliga allianser och flickor som inte förstår vad det betyder att ställa upp på bild i kvällspressen och berätta om sin fascination för en mördare. Romanen drivs bland annat framåt av Juhas brev till Veronica.

Idag bor Victoria i Berlin och har studerat både psykologi och litterär gestaltning i USA, där hon bodde många år i New York. Boken kommer att översättas till danska, och vi hoppas att fler språk följer.

Och så har vi bilden på den 17-åriga Victoria i Expressens och Kvällspostens bilaga om Juha med bildtexten ”Victoria Larsson var en av alla som köade för att få en plats i salen under rättegången.” Då var hon en av många tonårstjejer som inte var myndiga och besökte rättegången. Flickor som fick problem för att de hade visat sig på bild i kvällspressen. Kanske hade man kunnat tro att Victoria skulle ha blivit tillfrågad om hon ville vara med i den här bilagan? Men vi tror ni anar svaret.

/Jörn

 

Hurra Deutschland!

DFB_Team

Glückwunsch Jungs! Thorén & Lindskog säger grattis till tyska herrlandslaget som vann VM i fotboll, och nu har fyra stjärnor på tröjan.

Vi på förlaget tycker det är roligt att den kreativa fotbollen fick lön för mödan och till slut vann.

Det var fotbollskultur tycker vi och säger än en gång grattis till tyska landslaget!

P.s. Förlaget håller stängt idag (den 14/7), vi har mycket att fira!

 

Sommar, semester och Astrids pocket

Porträtt_A.Rosenfeld

Nu finns den ute i handeln, Astrid Rosenfelds fartfyllda roman ADAMS ARV som pocket. Det är fin sommarläsning. En riktig berlinroman.

ADAMS ARV fick mycket uppmärksamhet när den kom ut i Tyskland och var läsarnas favorit till Tyska bokpriset 2011.

Även i Sverige fick Astrid Rosenfeld mycket beröm för sin debutroman. Så tyckte t. ex. Yukiko Duke i Go’morron Sverige att ADAMS ARV är ”en väldigt, väldigt fin roman!”

Köp och läs. Och nästa år kommer vi på Thorén & Lindskog att ge ut hennes andra roman.

/Jörn

Äntligen: En roman med två framsidor

Benjamin_Stein_NEU-page-001 Benjamin_Stein_NEU-page-001

Nu är den här, Benjamin Steins smarta roman DEN VITA DUKEN. Det är en bok med två ingångar, som försöker besvara frågor om vad minne, sanning och identitet är. DEN VITA DUKEN berättar en och samma historia från två olika håll. Och mitt i boken möts dessa två berättelser.

Som läsare kan du själv välja från vilket håll du ska börja. Du kan hoppa hit och dit. Och det är spännande från pärm till pärm. Missa inte den här godbiten.

/Jörn

Nyhetsbrevet är sjösatt

Äntligen har vi sjösatt vårt senaste projekt, och det är vårt nyhetsbrev. I det berättar vi bland annat om våra två senaste romaner: Det är dels Fallers stora kärlek av Thommie Bayer, och dels Ruben Jablonskis äventyr av Edgar Hilsenrath.

Bayer Thommie Fallers stora kärlek 125 mm bredRuben Jablonskis äventyr

Mer information om Fallers stora kärlek och Ruben Jablonskis äventyr hittar du under fliken Böckerna, eller får du om du anmäler dig till vårt nyhetsbrev här i spalten till höger.

/Jörn

Peter Stamm nominerad till Frank O’Connor-priset

Foto: © Jürgen Bauer

Peter Stamms framgångar i den anglo-saxisiska världen fortsätter. Efter nomineringen i Man Booker International, blev han i förra veckan för andra gången nominerad till Frank O’Connor-litteraturpriset, som betraktas som det tyngsta novellpriset i världen. Utöver Peter Stamm är även David Constantine, Tamas Dobozy, Deborah Levy, Claire Vaye Watkins och Joyce Carol Oates nominerade. Av dessa är det endast Joyce Carol Oates och Peter Stamm som är översatta till svenska.

Vinnare 2012 var Nathan Englander med Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank. Årets vinnare utses första veckan i juli. Och vi håller tummarna.

/Johan